Wilgot har varit på dagis igen denna vecka som vanligt, fast de var först idag som de kunde vara ute och leka, innan var det ren is på hela gården. Wilgot är glad att han äntligen får leka med sin kompis igen, fast tyvärr åkte kompisen på en veckas solsemester nu och är borta även nästa vecka.Fast jag vet inte om han kanske är tillbaka nästa torsdag. Wilgot frågade just i morse om P var där på dagis när han kom dit, fick ju svara nej tyvärr och förklarade att han åkt flygplan till ett varmt ställe där han kunde bada. Fast i tisdags hade de lekt och haft jättekul ihop hela tiden.
Wincent kryper på här hemma, nu ålar han inte alls utan kryper bara och idag började han krypa riktigt fort så nu följer han efter en vart man än går. Han har ju kommit in i den berömda separationsfasen som är runt 8-9 månader och så fort jag lämnar rummet börjar han gnälla eller gråta och kryper efter med en gång, vill gärna bli buren l oftare än vanligt, han brukar ju roa sig så bra på egen hand annars, det är det som varit så skönt med honom, och sedan sover han skitkast på kvällarna, vaknar typ var 20-30 minut, på nätterna sover han max två timmar innan han vaknar och gråter. Han äter ännu sämre än vanligt och blir argare oftare än vanligt och sitter och skäller på oss då. Sedan så tycker han det är kul att bita mig i armen/axeln, eller försöka riva mig i ansiktet eller dra mig i håret, jag tycker inte det är fullt lika kul. Och är jag tex och duschar och kommer tillbaka så börjar han skrika så fort han ser mig, precis innan han såg mig är han hur glad som helst med Micke.
Hittade det här på nätet om separationsfasen och det stämmer ju exakt på Wincent:
Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).
Annars är gångbanorna äntligen skottade så nu kan vi ta oss runt Alafors och Till Nol utan problem, fast det går inte att gå under bron till Nol så det blir tyvärr den långa vägen även hem vilket gör att man drar sig för att gå till Nol med syskonvagnen.
Var på föräldragrupp i tisdags, sista gången, förra gången missade jag tyvärr, fast det vara bara jag och en mamma till där, synd hade varit kul att få se hur stora alla de andra bebisarna har blivit och vad de kan. Får ta och gå till Öppna förskolan istället, bara Wilgot kan hålla sig frisk så han kan vara på dagis när jag går till ÖF.
Äntligen har vi TV igen, det tog 1 månad, och innan dess hackade ju bilden så att det ändå inte gick att se på tv, även internet fungerar nu, kul, för igår började Sveriges Mästerkock och det vill jag gärna följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar